Mars | Veronica Andréasson

24/3

Idag bjöd jag o Erika, Fiorenzo på tacos. Bara hon o jag i teamhuset för tillfället, de andra kommer om några dagar. Man har ju lite tid att slå ihjäl efter träningen, så vi dukade fint med ljus o allt. Naturligtvis spelade vi Laura Pausini på stereon. Dvs riktig tjejkväll :o)!
Det var något nytt för honom med tacos. Italienare äter gärna bara italienskt. Men det gjorde succe. Redan beställt att vi ska ha det igen efter Belgien. :o).

20/3

Klockan 07´00 hämtade Fiorenzo upp oss vid huset, jäsp! På vanliga race i Italien käkar man lunch på tävlings platsen innan start, därför är man där flera timmar innan.
Idag var tävlingen helt platt o vi körde 18 varv totalt strax över 100 km. Luisa slutade tvåa, så de var en lyckad dag

19/3

Prima Vera Rosa!
Startade 11´30, så vi kunde i lugn o ro gå o käka frukost. Fanns massa goda kakor vid frukosten. Måste erkänna, trillade ner en o annan sådan. Men de försvann nog i Cipressa ;o)! Tur de inte e varje dag som man äter på hotell, hade nog rullat fram då. En typisk Italiensk hotellfrukost består av kaffe, juice, croissant fylld med marmelad el choklad, prosciutto ev mozarella, massa olika små kakor, fruktkaka, musli, yoghurt, marmelad o nutella.. Musli, då snackar vi inte nyttiga varianten utan oftast choklad variant o crunch. Så långt ifrån man kan komma en hederlig svenska frukost med gröt o en grov macka.
Banan går längs kusten mellan Varazze o San Remo. En o annan gnet backe på någon km innan vi kom till Cipressa. Min roll i laget idag var att göra resan så behaglig som möjligt för Luisa, fram till Cipressa. Visste sen innan att utbrytningarna sällan håller innan första berget, men ändå bra om det alltid fanns med någon Bianchi där framme. Vi var 150 som startade, så väldigt nervös klunga. En hel del vurpor längre bak i fältet, så det var bara att hålla sig långt fram. Förut har jag haft lite svårt att sitta långt fram hela tiden, är ju tyvärr inte bara jag som vill vara där framme. Men nu funkar det mycket bättre. Gick med på de attacker som var, men det var samlad klunga in i Cipressa. Förutom de som släppt i backarna innan.
Uppför Cipressa släppte jag första gruppen, har fortfarande en del problem med benen uppför. Får inte riktigt ur kraften utan mest vispar runt typ. Luisa blev 9a, vilket är kanon.
Efter målgång var det bara att hoppa i något torrt o kasta sig i bilen för hemfärd. Det där med käk efter race är inget italienare tror på. Vi tittade inte på herrarnas målgång, men vi såg dem i sista klättringen från motorvägen. Vi har tävlig i Bologna imorgon, därför denna stress hem. Ändå var vi nog inte hemma förrän runt nio på kvällen. Gissa om duschen satt bra då!

18/3

Frukost klockan 08´00, italienarna gillar att gå upp tidigt! Sen var det bara att sätta sig i bilen, vi skulle cykla de sista 30 km på banan. Hotellen som vi bodde på låg nämligen vid starten, så tvungna att ta bilen. Är två ordentliga klättringar i slutet av banan, Cipressa (8km) o Poggio (4 km). Blev totalt 5 mil cykel.
Sen var vi tillbaks på hotellet för lite lunch. Efter det var det dags att dra bort till presentationen. Efter det passade jag på att svänga förbi Klas o Susanne, bodde på hotellet i jämte. De har varit så snälla o tagit med massa knäckebröd åt mig från Sverige. :o)!!
Prima Vera Rosa o Milan-Sanremo är helt klart största endagsracet i Italien. Det märktes för det var fullt upp hela tiden. Vi fick besök under middagen av b la Stefano Viganò som e sponsor ansvarig på Bianchi. Var även med oss en del dagen efter. Han var himla nöjd med laget, vilket e ju kanon :o)!!

15/3

Idag stack jag, Gustav, Louisa o Mauro (Louisas pojkvän som också är o hälsar på, teamkompis med Gustav) o tränade ihop. Jag o Louisa skulle bara köra 4 timmar lugnt. Så vi körde strandpromenaden bort o tog klättringen mot Monte Marchello. På toppen stannade vi o tog en fika. Det var kanon väder, så vi satt i solen o myste. Kanon verkigen :o). Sen körde Gustav vidare, men jag svängde av vid huset.

14/3

Skulle bara rulla två timmar idag. Men mötte upp Gustav o korde med honom istället. Fick 4 timmar, dessutom ganska hårda såna ;o). Puh!! Gött när vi väl kom hem!

13/3

Så var det dags för tävlingspremiär med Team Bianchi-Aliverti. Tävlingen var stenhård o många riktigt bra cyklister med. Men lika bra att gå ut hårt :o)! Vi körde tot 115 km, där första 50 km var i stort sett helt platt. Sen kom en klättring på 9 km, där första 4 km var riktigt branta. Vände ner för att ta backen igen, nu bara 4 km, sen ner o avslutningen va på toppen av en 6 km klättring. Direktiven från laget var att försöka hålla ihop gruppen till början av första klättringen. Dvs sitta långt fram så man kunde gå med när de attackerade. Blåste ganska bra de första 50 km, men inte tillräckligt för att klungan skulle splittras. Jag gjorde mitt jobb, dvs satt långt fram i början o gick med på en del attacker. Det var aldrig något som höll, utan vi kom hyfsat samlat till första backen.
Jag släppte första gruppen i slutet av första klättringen. Hamnade ihop med tre andra cyklister. Nu hade jag gjort mitt för dagen, så bara försöka få en så behaglig resa som möjligt till mål.

11/3

Hälsade på hos Jonas o Elin i Lucca pa kvällen. Blev bjudna på stans käk

8/3

Lite bilder i Team kläder med de tjejerna jag bor ihop med i team huset, som ligger i Camaoire

7/3

Idag stack jag, Luisa o Catherine ut redan vid 9´20. Puh, tidigt för en sjusovare som mig :o). Vi skulle bara ut o köra 2-3 timmar lugnt idag. Så därför passade vi på att kolla in starten för killarna. På vägen passerade vi Fassas hotell, så vi hade sällskap med dem dit. Till mina lagkompisars stora glädje. Luisa är ihop med Mauro Facci som också kör i Fassa Bortolo, fast han är just nu o kör Paris-Nice.
Vid starten fick jag även tillfälle att träffa Jonas Holmkvist, Jonas Ljungblad o även Stefan Adamsson. Massa svenskar på en gång!
De körde två varv uppför en backe (Monte Pitoro)som låg några km utanför Viareggio, typ i Massarosa. Så vi bestämde oss för att cykla bort till backen o sätta oss på något schysst fik. En italiensk varm choklad skulle nämligen sitta jäkligt bra just nu. Som tur var kom vi ifatt ett gäng som var på väg till samma ställe, så vi hängde på dem. Hade nämligen inte hundra koll på vad backen låg, men nästan!
Helt plötsligt kör en polis bil upp jämte oss o skriker en massa. Trodde först han var förbannad på oss. Men nej, nej. De såg till att bilarna vi mötte stannade till vid kanten, så vi lättare skulle ta oss fram. Så som de gör under tävling. Helt otroligt, gissa om jag blev förvånad! Italienare asså, snacka om tokiga men helsköna! Så vi fick polis eskort till backen, snacka om service.
Precis i början av backen hittade vi ett perfekt fik, dessutom en fruktaffär inte alls långt därifrån. Så jag pyste iväg o kirrade några äpplen, medan de beställde in varm choklad. Precis lagom till att de passerade första gången.
Vi cyklade backen upp, så andra gången de passerade såg vi dem på toppen. Gustav satt enkelt med där framme. Såg fräsch ut, men det var många andra som redan fått släppa.
Tyvärr kan jag inte rapportera några resultat från tävlingen, för de har inte gått i mål i skrivandes stund.

6/3

Blev ju som sagt var inget race idag. Utan istället körde vi 5 timmar med sportdirektören bakom i bil. Först körde vi på lite på platten, redan då kände jag att mina ben inte var reko. Riktigt kassa ärligt talat. Skumt för det har känts hyfsat bra fram tills nu. Typiskt :o(! I första klättringen stumnade de totalt. Tror jag får kolla mina inställningar på klossarna. Innan har jag alltid kört med Shimano pedaler. Fram till förra veckan, då de bytte till LOOK. Kan ha hamnat lite fel. Hoppas det är det, för det är ju ganska lätt att åtgärda.
Så jag fick ta det hyfsat lugnt i varje klättring. Gick bra upp till ca 175 i puls, men sen låste det sig totalt. Kunde liksom aldrig trycka på ordentligt. På platten sen skulle vi ligga två par på skift bakom bilen. Oj, oj, en nära döden upplevelse minst sagt. De italienska tjejerna var vana. Men jag hamnade lite oturligt bakom min eng. kollega, som detta var ganska nytt för. Så hon låg inte så nära som man måste utan släppte stans luckor hela tiden. Vilket gjorde de bara värre för mig när jag skulle in bakom på hennes hjul. Hade ju typ fullt sjå med att hålla reda på mig själv. Fast hon släppte ganska snart o då vart det mycket lättare. Taskigt att säga, men så var de faktiskt.
Gustav startar i Viareggio (inte alls långt från där vi bor) imorgon. Han ska köra Giro della Provincia di Lucca. Så på kvällen kom han förbi o hämtade upp mig. Vi gick o köpte varsin glass o gick en liten sväng längs stranden. De fick bli mitt födelsedags firande. Han var nämligen tvungen att hyfsat snart åka tillbaks till sitt hotell för middag.

5/3

Var i cykelaffären en sväng för att kolla mailen. Blev samtidigt bjuden på lite em snacks, dvs vin, ost, korv samt baguette! Det är något vi skulle ta efter i Sverige får det är grymt gott. Mumms!
Fick samtidigt se lite foton från när Fiorenzo Aliverti själv tävlande

3/3

Ni tror väl jag har gått o dött eller något. Men så illa är det inte :o).
Jag är med laget (Team Bianchi-Aliverti) i Marina di Massa. Det ligger i Toscana inte alls långt från Pisa. Vi är bara fyra tjejer här än så länge, jag, en engelska o två italienskor. Tyvärr finns det inte tillgång till Internet där vi bor, därför denna lite sena rapport. Bilder hoppas jag kunna lägga in nästa v.
Ja, vad hittar vi på här. Hmm, inte alltför mycket förutom att tränar. Var ju meningen att vi skulle tävla nu imorgon i närheten av Bologna. Tyvärr blev tävlingen uppskjuten till den 20e istället. De har nämligen stans snö kaos här i Italien. Fast här på kusten har vi klarat oss ganska bra faktiskt.
Förra veckan var vi i Lucca o gjorde fystest hos sportdirektören. Jag gjorde sist. Så naturligtvis slutade srm mätaren funka mitt i testen. Suck, så jag fick åka dit dagen efter. Tyvärr har jag känt mig lite krasslig under ett par dagar. Naturligtvis bl.a. då jag gjorde testen. Men kom upp i hyfsade watt ändå, men la av redan vid 190 i puls. Normalt borde jag kunna köra över 195. Men de var i alla fall så han fick en liten indikation var man låg tränings mässigt. Verkade nöjd. Sa att normalt brukar tjejer köra runt 10 min. Jag tror jag la av efter 22 min :o)
Imorgon ska vi ut o träna ihop med Stefano (sportdirektören) bakom i bil. Det är ju kanon, för då kan han kolla hur man sitter på cykel vad som kan förbättras etc. Fast de blir nog till att bita lite också. Kommer väl lura upp oss i någon lång klättring! Ha ha.
Förresten som ni säkert ser så har jag ändrat tävlingsprogrammet lite. Det blir tufft. Vi kör 3 WC-cuper nu på våren. Laget får bara ställa upp med 6 cyklister där o jag är en av dem. Gissa om jag vart glatt överraskad. Trodde jag skulle få hålla mig till små racen i början. Nä, dags att hoppa i cykelkläderna o hoja bort med detta till Aliverti (han som har laget), där finns nämligen Internet. Typ vilodag idag, dvs. 2 timmar piano piano
Ciao